Last year

Det känns spännande och jag tror någonting kan hända. Allting känns nytt och nyfiket. Jag längtar ännu en gång efter stunder då blickarna möts. Det väcks en glöd inom mig som inte går att släcka, och jag skrämmer mig själv mer och mer för varje sekund. Förnekelsen är min bästa vän samtidigt som det är min sämsta vän. Det är dags att acceptera läget och sluta vara rädd. Stå upp för dig själv Sara, och låt inte förflutet hålla dig tillbaka. Tänk inte tanken att köra på ett spel, vi vet alleman att det tillslut kommer fram att det just bara var ett spel. Alla är vi människor, och alla har vi känslor. Just nu är jag nervös och kall. Om en vecka kanske jag känner mig säker och varm.
Ibland slår tanken mig om att det inte kommer kännas på samma sätt igen, samtidigt kommer jag på det att tiden mellan då och nu har sprungit iväg och det har min utveckling också. Varken vi, du eller jag som individ har samma krav eller tankar på vad Kärlek innebär. Fyra år har nu gått och jag vet att något nytt kommer falla framför mina fötter. Kanske denna gång, kanske nästa eller om ännu en tid framöver.

Det är dags att sadla om och börja fungera på ett annat sätt. En annan taktik och ett annat sätt att tänka. Jag ska skaka av mig allt som hände förra sommaren, jag ska skaka av mig den bittra synen på något som inte bara är en vänskap. Och ännu en gång ska jag nypa mig i armen för att försäkra mig om att jag inte drömmer denna saga. Det är sant, Sara Louise Danielsson blickar framåt och vågar ta för sig igen.

Tro inte att ni vet något nu, för antagligen vet ingen någonting.