Dilemma.

Att sitta och kolla runt efter den perfekta soffan är lika svårt som att på första dejten veta om det är mannen i ens liv man sitter mitt emot?

Jag försöker att blunda för priset, huvudsaken är att den är skön och att man inte får ont i ryggen av att sitta i den. Det är faktiskt en sak som man kan ha i många år. Min favorit hittills är i alla fall den längst ner från Alves. Den känns stor och härlig!!

Mio, 13.995

Alves, 15,215:-

Mio, 18.995:-

Alves möbler, 15.540:-

Löven dansar .

Hösten är här

Äntligen faller sommarens vackra löv av träden, den gröna färgen har förvandlats till orange/röd/gul och kanske en gnutta brunt. Vinden slår mellan grenarna och löven orkar inte längre hålla sig kvar på sin lilla gren. Kraften är slut och det är dags att säga hejdå för denna säsong. Löven lägger sig omlott uppe på de kalla gräset, likt en mantel. 

Jag var ute och gick en lång promenad i förra veckan tillsammans med min älskade systerdotter Nova. Kylan bet mig i kinderna, dom blev sådär härligt rosiga och jag kände en sån inre ro som jag bara kan göra när det är perfekt Celsius i luften. Vi gick ner mot staden där de ständigt trafikerade gatorna levde precis som alltid. Jag gick in på närmaste pressbyrå och köpte med mig en take-away-kaffe. Gick runt ett berg närliggande havet och hittade en bänk i läge med solen. När jag satt där, tillsammans med min systerdotter sovande i vagnen så kände jag mig som en typisk latte-moster. Pensionärerna hälsade artigt på mig, jag nickade och gav dom ett leende. Två unga tjejer sprang förbi och jag fick inspiration till att senare göra det samma. En grupp av människor med nedsatt funktionsnivå i kroppen kom också förbi, en av dom var modigare än de andra tre och gick fram mot vagnen för att se vad jag hade för skatt nere under täcket. Hon tog sig för munnen och utbriser "en sässa". Jag packade ihop mig och började gå hemåt igen. Det började kurra i magen och Nova skruvade på sig. Hon tittade vid ett tillfälle upp på mig och jag sa med lugna ord "Sov en stund till vännen, så leker vi sedan". Hon andas ett tungt andetag och kommer till ro igen efter uppskattningsvis två minuter. 

Känslan av att gå genom staden tillsammans med en marinblå barnvagn gav mig något slags välbefinnande. Jag kände mig så komplett, så full av ro. Det var vi två mot världen. Så kändes det. Mitt leende på läpparna var konstant och jag fick ibland tänka efter så att det inte såg fånigt ut.

Men vem bedömer att det är fånigt att le? Du eller jag?

Våld föder våld.

Jag sitter och kliar mig i huvudet, biter mig i läppen och märker att det börjar bränna på näthinnan. Det har slagit mig att det finns så mycket orättvisa i världen, så mycket våld och otäckheter. Tankarna började rulla i mitt huvud i lördags då jag såg en film som hette 3096 dagar. Den handlade om de fall i Österike som uppdagades 2011 (rätta mig om jag har fel) om en tjej som varit inlåst nere i en sjuk mans källare från 8 år till 18 års ålder. Ingen hittar flickan. Han manipulerar henne till att inte våga göra något annat än att lyda honom, då han vid jämna mellanrum upprepar orden "Lyd mig, Lyd mig, Lyd mig".

Sedan har vi fallet med Fritzl som hade sin dotter inlåst i källaren där hon levde med totalt sju barn som mest. Pappan till barnen var givetvis äcklet Fritzl själv. Hans fru Rosmarie på övervåningen visste ingenting om att dottern Elisabeth bodde nere i ett ljudisolerad rum under jorden i samma hus. Tre av sju barn hade Fritzl själv hand om, då han på olika sätt tillsammans med sin fru blev tillkallad uppmärksamhet från Elisabeth. Lisa hittades i en kartong utanför huset med en tillhörande lapp där Elisabeth bad om hjälp att ta hand om barnet. Monika hittades i en vagn utanför huset med ett kopplat telefonsamtal där Elisabeth ber Rosmarie att ta hand om henne. Fortfarande vet inte Rosmarie om att Elisabeth Fritzls dotter lever i samma hus som dom. Sedan den sista ungen som Fritzel bestämde sig för att behålla på övervåningen var lilla Alexander som hittades med liknande omständigheter.

Det jag vill komma fram till är att det är helt sjukt att två liknande fall, det ena lite mer extremt händer i samma land. Hur många fler fall finns det? Har landet tagit vara på dessa situationer och utbildat personal i jakten på att hitta fler? Eller hoppas dom ihärdigt på att det är slut på eländet? Jag får gåshud. Vi kan inte säga vems "fel" det är, för sjuka människor på ett eller annat sätt kommer det alltid att finnas. Vi har människor runt oss dagligen som slår sina fruar, kör rattfulla, som knuffar sina barn, förför sina kvinnor utan vilja, kvinnor som är hemska mot sina män . . . .

Låt oss vakna och hjälpa varandra. Minsta lilla antydan på våld eller omänskligt beteende ska man ta på allvar. En magkänsla är ofta en känsla som stämmer in på verkligheten. Låt inte en förnekelse stärka den schablon som personen i fråga redan har byggt upp.
 Det är lättare att slå sig fri om man har en hjälpande hand på vägen.