Drömmar

I början av drömmen så visste jag bara att "några" var i ett varmt land. Jag åkte dit för att överraska. Senare förstod jag vilka dessa "några" var, och där bland dessa var du. Du berättade för mig att du gillade mitt nya jag, mitt passiva jag. Anledningen till dessa dagar utan kontakt var för att du skulle se, om jag kunde låta dig andas ensam. Jag hade klarat testet, och nu var den hårda tiden över. Hand i hand, famn i famn, läppar mot läppar .... det var vi nu.

Nu har jag godisförbud i en månad, från och med NU! (stoppade in min sista werthers original nu)

Tur att inte chips, popcorn, dipp och ostbågar är godis i mina ögon. Bara såna där små saker med massa E-nummer som räknas i detta fallet. Man måste ju få ha fredagsmys.

Hej :) !
Idag är jag hemma och hostar upp mina lungor, det känns jätteskönt efter att jag klarat igenom mina hostanfall. Dock kan det komma ett nytt snart där efter, och då är det värre. Mamma skulle ha med dig medicin hem så snart blir det bättre, hoppas jag.

Satt förut och spånade över hur jag ska kunna knåpa ihop fina outfits inför kommande helger... Så svårt att få ihop fina kombinationer med saker som redan finns i garderoben, för allt är ju så tråkigt. Kanske är dags att beställa hem en ny påse från Nelly snart. Dock har jag börjat tröttna på deras utbud. Jag söker spetsshorts, beiga byxor, högklackade skor, tre vita små klänningar, en svart långklänning, två blommiga underverk och en fin rak svart klänning. Dessa saker står på min prio-lista. måste ge mig ut i den snåriga webb-shop jungeln och leta :)

Häromdagen fick jag hem ett paket, så fina stövlar låg det där i. Ska visa bilder:

Paprika 349:-

Punk Royal 799:-

Hunter 1295:-

Men som ni ser så var de ju väldig "basic", så nu är jag mer inne på speciella kläder. Ja, som sagt jag får kolla runt lite :) .
Nu ska jag lägga mig under täcket igen, om jag får vara ifred, den där telefonen ringer stup i kvarten idag. Fyra av sex avdelningar har ringt samt Grebbestad, jag klagar inte :) Fast nu vill jag att det ska bli tyst i luren haha. Börjar förstå vad en nära vän till mig menade när han sa "det är som semester när batteriet är slut på telefonen". Riktigt så illa är det inte, fast jag förstår hur han menar. Dock kan ju gärna vännerna få ringa, man blir ju lite sällskapssjuk när man ligger här hemma ensam i ett stort hur.

Sköt om er, Kram!

Tycker inte om känslan av att tänja på gränserna för att se någon med positiva ögon. Jag laddar för att försöka säga ifrån, men jag vet att det är min stora svaghet. Tyvärr så tål jag mer i andras ögon, än vad jag egentligen i själva verket gör. Ord, tårar, tid och känslor.

Vill bara sprida lite kärlek till er mina fina där ute, Jag älskar er <3 !

Vi började kvällen på LillaB i Fjällbacka. Där var det usic quiz och vin drickning. För mig blev det dock coca cola eftersom jag var tvungen att kunna köra sedan :) . Riktigt roligt, men mitt lag var väl inte precis Vassast. Trotts att det var vårt lagnamn haha !


Sedan bestämde vi oss för att åka in till Uddevalla och då var det bara till att sätta i "tjejfest CD1" i spelaren så var en underbar turné på ingång. Sjukt hur kul det kan vara att åka bil haha. Dock uppskattade inte Linnéa våran kisspaus då gräset killade för mycket. Väl inne så släppte jag av dem och kramade dom hejdå.

Med pirr i magen satte jag mig i bilen igen och satte kurs mot Munkedal. Jag visste inte hur detta skulle sluta, men kunde nog inte ens drömma om alla dessa kvarstående frågetecken. Jag vill bara att allt ska bli bra, sådär enkelt som det var innan jag nu drog upp allt och klantade till det. För det är mitt fel eller?

Stod upp i morse och bättrade på sminket, tog på mig rena jeans och åkte ner till Linnéa. Där visste jag att det fanns tröst och glädje. Mycket riktigt, där stod min fina och bara väntade med öppen famn. Spenderade ett antal timmar i hennes lilla butik, en påse hem med bra saker följde med också hihi. Och nu har jag sovit dygnets första (kanske andra) timmas sömn. Som vanligt blir det sömnlösa nätter när det är något som pyr bakom ögongloben.

Hoppas ni haft en fin helg, det har jag haft :) . Kram

Vi försöker att fly från verkligheten en stund, vi gör något som får oss att sväva iväg. Du lyfter glaset och jag utbringar en skål. Vi tackar för alla fina minnen vi tillsammans har, och hurrar för tiden som återstår. Tillsammans skapar vi historia, men fortfarande med glaset i vår hand.
Du är inte något jag ser ner på i vanliga fall, inte heller nu. Tillsammans hittar vi en annan lösning, och du kommer inse att minnena även kan bli fler då. Låt oss kämpa, tillsammans.

(Bilden har inget med texten att göra, bara att den är så härlig på dig Emma när du hoppas <3 )

Allting kom ikapp mig idag, jag minns vad klockan var då tankarna inte gick att kontrollera. 14,03 det var en kund som fick mig att börja tänka. Ögonen vattnades och jag blev avlöst i kassan några minuter senare.

Jag har inte förstått vad som håller på att hända, fören nu. Jag brukar berömma mig själv då och då för att jag är expert på att trycka bort känslor. Inte yttra mig allra värst om hur jag egentligen har det eller känner. Men just idag, då rann bägaren över och jag känner en enorm saknad, längtan och vemod.

När jag kom hem så lyfte jag luren, slog ditt nummer som jag lärt mig i huvudet . . . efter den kvällen då jag ringde dig tjugo gånger utan att få ett enda svar. Du svarade, och jag blev helt stum. Ja var inte beredd på att du skulle svara, och framförallt inte låta så glad.. Det var nu mitt hjärta slog den där frivolten, de enda ja fick ur mig var ”vart är du?” . Jag fick svaret, hos farmor. Jag insåg snabbt att det inte var lägligt att ta upp mina frågor, så jag frågade om han kunde ringa mig senare, jag fick ett ja . Ett ja med glädje i tonen. Innan jag la på, så började ögonen bränna på baksidan och tårarna singlade ner för mina kinder. Tillsammans med några snyftningar fick ja ur mig, att jag ville prata om några saker. Han sa att han nog förstod. Nu sitter jag med telefonen i handen och bara väntar, väntar på det där samtalet.

Det värsta är att jag inte vill höra svaret på min tyngsta fråga. Jag kan nog inte ta de, bättre nu än sen kanske – Jag vet inte .

Att jag väntat nästan en vecka innan jag ringde, beror på att vi båda är lika trägna och ”långsinta” . Jag ger mig inte, och det gör inte han heller. Jag säger som mamma, ”Ni kanske är för likasinnade, det kanske inte är en bra kombination”. Dessvärre är jag beredd att kasta in handduken och låta honom besegra mig. I denna kamp är inte vinst de viktigaste, det är känslan.

JbvB