söndag 5 maj 2013

~Livet på landet~




När jag kollade ut från frukostbordet i morse såg jag en fågel flyga lågt, den såg så rofylld ut. Den flög och lät vinden styra vädersträck såg det ut som. Den nickade till ibland och lyfte lite avslappnat på vingarna. Den kanske letade efter något, kanske efter ytterligare liv på morgonkvisten. Ibland funderar jag på hur tankarna går inne i en liten fågels huvud, vad snurrar det för tankar i den lilla hjärnan stor som en ärta? Finns det ens en liten tanke, eller är det bara en ständig jakt på att få föda till sitt varierande bord?
För en dag skulle jag vilja vara en fågel, en hund eller en katt.

Solen började lysa med sina starka strålar in mot min dörr, jag betraktade skogen i dess sken som uppstod. Det är lite extra fint när solen precis har vaknat och träden välkomnar den med sitt eviga nigande. Trädens klena grenar niger och vippar, bladen fladdrar som en dans och trädkronan lutar enligt vindens riktning. Går du upp på en bergstopp så kan du se all mystik och finna den inre ron. Man kan sparka på en kotte och uppleva en känsla av att det var fel. Allting på jorden har ett liv, ett evigt stilla liv.

Tiden på denna gröna söndag hade börjat ticka iväg och jag bestämde mig för att åka iväg till växtriket för att köpa en fin utegrupp att ha vid min dörr och min stenuteplats. Det resulterade i att jag också fick ett uppdrag av min syster att köpa en fin blomma till en nära farbror i min svågers släkt. När jag gick inne i affären så fick jag syn på något av ett fyndbord. Det fanns fjädrar, blommor i tyg, hjärtan av hårt trämaterial, pinnar med små visdomsord osv. Med mig hem följde en rosa/lila fjäder, en orgidéblomma och en vacker glittrande fågel. Dessa små detaljer och ting får vackert pryda mitt vita fönster på toaletten. Man brukar säga att det är "de lilla som gör det". Jag lever utifrån de, detaljer är det avgörande.



Eftersom att min fågel lever i en öppen bur så har den för tillfället valt att befinna sig uppe i min vildvuxna murgröna. Den flyger lågt men ser så mycket mer.


På återseende.

Jag gör ett kärt återbesök till min blogg, den har legat nere länge och nu bubblar det i mina skrivnärver.
Jag välkomnar våren och bloggen på samma gång.

Idag skiner solen, himlen är oskyldigt blå och vinden viner kring huset. Sitter ute på mitt bord gjort av små mosaikbitar som jag så vackert har fått av min kära morfar. Det är ett fynd, ett loppisfynd. Denna runda skapelse bär på historia kanske flera tiotal år bakåt i tiden. Tänk vad många goda minnen som sitter i stommen, så många kaffekoppar som genom åren har slagit ner mot den hårda ytan. Jag älskar i alla fall mitt nyförvärv och ska fortsätta dess historia i takt med att våren knackar på vår dörr.

Utanför mitt fönster står mina hyresvärdar på knä och sopar på bergets gråa yta. Det växer sakta men säkert fram en vårfräsch och fin trädgård igen. Ner i den fuktiga jorden ska små fröer sättas, plantor planteras och vatten sakta singla ner för att som ett täcke lägga sig uppe på. Efter några veckor kommer vi att se hur det spricker igenom jorden och små gröna blad formar sig och sträcker sig mot solens varma strålar. Vi hoppas på värme så att växterna får ett liv igen, det är kallt för dom och dess vinterklädnad ska bort nu.


Puss och Kram