Konsten att befinna sig där man egentligen är.

Det är en konst att faktiskt kunna njuta av att vara där i livet som man egentligen är. Jag har en tendens att bli stressad över framtiden, rädd att inte hinna med allting som "alla andra" hinner med. Jakten efter att ständigt vara på språng, jakten efter nya upplevelser och nya upptåg jagar mig. Ibland lyckas jag nypa mig i armen och faktiskt stanna upp för att verkligen bejaka stunden jag där och då befinner mig i. Denna jakt som ständigt råder är en jakt efter något som inte ens är viktigt, något som inte ens är något att längta efter. Ibland kan jag längta efter att bli vuxnare, jag kan längta efter ett vardagskaos, jag kan längta efter ett hus i Thailand och jag kan längta efter att vara 45 år och kunna blicka tillbaka på mitt liv som ung. Men i själv verket så är det inte vad jag vill, jag lever ibland utifrån vad andra gör och hur dom vill ha det. Jag är trött på dessa liv som är en dans på rosor, jag är trött på den stress som råder ute i samhället. Rent utav så är jag trött på alla dessa ideal som råder.

Just för tillfället så längtar jag efter att kunna säga att vi är ett VI, jag längtar efter en vardag tillsammans med dig, jag längtar efter att ha semester och kunna göra vad jag vill, jag längtar efter att kunna säga att jag har ett fast jobb och en sak till längtar jag efter - Ett större boende. Det är där jag sätter mitt fokus nu, små men viktiga punkter i livet.
Det kanske räcker, eller ska vi fortsätta att leva utifrån alla andra? Vilka är ens "alla andra?" . Alla är vi individer och låt det synas, det finns inget äpple likt ett annat.

Flygande rosenblad, skummande champagne och glada gäster.
I lördags vaknade jag upp bredvid någon som står mig nära, en puss i pannan tog jag emot och sedan steg jag upp ur den alldeles för varma sängen. Jag bar på ett lyckorus i kroppen och insåg snabbt att dagen var inne då jag skulle göra något för första gången i mitt liv. Servera på ett bröllop.. För att förbereda mig på bästa sätt så laddade vi tillsammans upp med en stor frukost och en rejäl kopp kaffe. Vi satt och småpratade precis som vanligt och jag tjuvkikade lite extra bara för att jag kunde. Kroppen fnittrar när jag är i din närhet.

Efter att ha laddat upp för denna stora dag så satte jag mig i Lucy och vi åkte hemåt. Mellanlandade i Tanumshede där Sofie befann sig hemma i sitt föräldrahem. Vi skulle klä upp oss och göra oss snygga inför kommande uppdrag. Hög svart kjol, vit skjorta nedstoppad under kanten, vita converse och en inbakad fläta var vad vi tillsammans bar. Allting var likadant, allting förutom underkläder och hudens färg.
Väl färdiga så svängde vi inom Rasta för två korv i bröd, vi var tvungna att ladda upp ordentligt - energifattig mat men ändå mättande.

För att komma in i lokalen där festen sedan skulle vara så var vi tvungna att komma åt nyckeln vilket det endast var brudgubben som hade. En nervös Daniel gav oss nyckeln och vi påbörjade vårt jobb som servitörer. Efter en timmas förberedelse så började gästerna droppa in och dagens stora uppdrag drog igång.  Allting gick som en dans. Mycket tack vare en kille som hette Daniel som hjälpte oss att servera.

Lägenheten från objektivets vinkel.

Sovrummets TV-del

Skänken ute i matsalen

Viktig del av min ständigt nystädade lägenhet.

Bild tagen från sängen.

Delen bredvid spisen, det är viktigt att trivas.

Toalettfönstret innan min fågelbur flyttade in.

Medmänsklighet.
Vaknade klockan 08.00 av mig själv, vände mig med kroppen in mot väggen och somnade om. Stod sedan upp en liten stund senare. Det är så underbart att få lov att sova ut, men nu kommer rastlösheten tillbaka i min kropp vilket resulterar i att jag kommer fira nationaldagen på jobbet imorgon. Nu räcker det med hemma-tid nu är jag mätt på den varan.
Två dagar behövde jag för att komma till ro igen, bli av med huvudvärken och mitt ständigt hårt bultande hjärta. Nu är jag stabil igen och leendet är tillbaka. Vilken svacka jag kom in i, puuh tur att kroppen har förmågan att tänka om och stressa av.

Ha en fin dag, jag ska ta mig en kopp kaffe och ett chokladkex nu. Puss

Jag älskar att leva på 2013, google är räddningen för mig i många situationer. Nog för att det är vackert med en uppsättning av lexikon från A-Ö men tänk vad smidigt det är att skriva in precis det man undrar och vopps så kommer det upp en hel lista eller liknande på orsak och anledning. Dock måste vi ju vara kritiska givetvis, men det kan vara en vink åt rätt håll. "Huvudvärk, svullnad, stress" då kommer en lista upp på hur man kan undvika att stressa över småsaker, en lista gällande hur man ska hantera sin stress osv.

Symtom på stress

Ett första tecken på stress kan vara att du sover dåligt. Återkommande huvudvärk eller ont i magen är andra varningstecken.

Tydliga tecken och varningssignaler:

• Du känner dig trött på på dagen även när du har sovit länge och ostört flera nätter i rad.
• Du är likgiltig och struntar i vad som händer omkring dig, eller känner dig nedstämd och orolig.
• Du reagerar på ett helt nytt sätt på vardagliga händelser.
• Du blir lätt irriterad och otålig över småsaker.
• Du får ont i magen, spänningshuvudvärk eller hjärtklappning.
• Du har svårare att koncentrera dig och glömmer lättare bort saker.

Förebygg stress

Försök att göra medvetna val och acceptera att tiden inte räcker till allt.

• Låt disken eller tvätten vara för en kväll.
• Öva på att säga nej till saker – välj det som är viktigast.
• Lär dig att lyssna till kroppens signaler.
• Försök att göra vardagliga saker långsammare, som att gå, tala och äta sakta.
• Sov.
• Rör på dig regelbundet, promenader räcker. Då sover du också ofta bättre efteråt.
• Har du möjlighet att minska din arbetstid?
• Ta fikaraster.

Okej, nu måste jag sätta mig och skriva skriva skriva.

Alla har vi någon gång upplevt känslan av att inte räcka till, känslan av att faktiskt inte vara mer än människa. Vissa dagar önskar jag att det ska ha skett ett under, medan jag slutit mina ögon under nattens djupa sömn. Jag vaknar upp, inser att allting är som vanligt och det tunga klumpen i magen finns kvar. Det hjälpte inte att jag borstade tänderna extra noga, rakade mina ben med min nya rakhyvel, köpte en klänning för flera tusen eller sa Puss till någon jag tycker mycket om. Ingenting hjälpte, inget materiellt.

Allting sitter på insidan, det är inte utsidan som behöver en renovering. Det sitter djupare än så. Jag behöver vända mina ögon in och ut, ta en titt och sedan förbereda mig för en förändring. I morse vaknade jag, med ett huvud bultande likt ett fungerande hjärta, händer svullna som prinskorvar, fötter ömma som bröst och en syn likt grumligt vatten fullt i bös. Jag gnuggade mig i ögonen och insåg att det var mitt allmäntillstånd som inte var som det borde. Jag kände i pannan och den var varm. Försökte få tag i mobilen, men mina händer ville inte greppa. Efter en tid om ungefär två minuter så fick jag tag i den, drog över skärmen och hittade numret till min underbara chef. Ringde men fick inget svar - jag började känna paniken men bestämde mig snabbt för att inse faktum att affären står kvar även om inte jag är där. Fick tillslut gett upp hoppet om att få ett trevligt svar i telefon, jag knåpade ihop ett sms och skickade iväg ut till cyber. Snabbt där efter fick jag ett svar, lika positivt som alltid. Jag la mig tillrätta på vänster sida igen och somnade om, fyra timmar senare vaknade jag - fortfarande lika trött och utslagen.

Ibland nyper jag mig i armen för att förstå att allting är på riktigt, jag är en människa full av kraft och energi. När dagar kommer då energin är borta, kraften är som bortsprungen och glädjen som så ofta lyser i mina ögon är som suddig bris då vill jag gråta. Det är inte jag, mitt liv går ut på att sprida glädje, dela minnen och hjälpa till så fort som någon viftar med sin bruna tass. Jag föddes inte på jorden för att ligga likt ett kolli i min hårda säng, med tecken uppdraget över huvudet och skrika rakt ut i luften om ett glas mjölk. Nej jag ska klara allting själv, jag behöver ingen hjälp från någon annan.
Jag har alltid trott att jag föddes till något mer än en människa, jag inser nu att faktum är annorlunda -