Jag, mamma och pappa sitter och kollar på konserten som är för kronprinsessan Viktoria och för blivande prins Daniel. Chipsen står vid min sida, ljusen är tända och det är en stämning i rummet som känns helt magisk. Det är inte ofta vi sitter samlade och vill kolla på samma sak. Inte heller ofta alla tre sitter helt fokuserade och kommenterar vad som händer på TV.skärmen.
Jag berördes till tårar förut när jag såg Viktoria och Daniel. De var så vackra, så underbart fina. Deras hälsning med handen var så inövad, deras leende var så äkta och jag vinkade tillbaka till dom i hopp om att dom kanske såg det. Självklart är detta stort, och för mig är det stort. Viktoria har alltid varit en förebild för mig, och nu gifter hon sig. Vad vackert. Nu ber jag pappa hämta servetterna, för tårarna rinner från näsa och ögon. Så vackert.
Jag vågar inte tänka på hur mycket jag kommer gråta den dagen då min syster ska gifta sig, eller den dag då min syster säger att hon väntar barn. Det tog mig tjugo år att inse att jag är en känslosam person. Det är bröllopsfeber i landet och idag när jag och Josefine träffades så pratade vi om hur hennes bröllop ska se ut. Jag väntar mig ett pampigt bröllop, hon väntar sig ett på ett ställe där bara dom och deras kärlek är med. Vi ska nog få dem på bättre tankar, hoppas jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar