fredag 17 december 2010

Har ni tänkt någon gång hur söta barns kroppsdelar är.
Den lilla lilla näsan som ofta visslar när dom sover, ögonen som så vackert kollar på världen, öronen som snappar upp så mycket nytt, kinderna som blir mosigt röda när kylan biter i dom, händerna som så gulligt greppar ditt längsta finger när en promenad genom rummet är ett faktum. Barn är underbara!

Vad vore en värld utan människan, antagligen ingen värld alls. Nu längtar jag efter min finaste Joel, för han är den enda som kan ge mig magisk energi. Och snart får jag äntligen krama honom igen, min ängel på två dryga år.

Inga kommentarer: