torsdag 30 september 2010

Det är så konstigt, för ibland kan man känna sig mest ensam i hela världen. Medan andra dagar så kan man känna sig som själva spindeln i spindelnätet. Vilken känsla det är när någon fin vän skriver något vackert om en, eller när en "bortglömd" vän ringer, eller när man får ett sms sådär innan man somnat där det står att någon tänker på en. Ibland kan tre ord förgylla hela min vardag. Och idag hände det något som jag väntat på länge, telefonen ringde (det var inte att telefonen ringde som jag väntat på, utan vem som faktiskt ringde) och jag blev så lycklig över vilket namn som visades på displayen. Ida Johansson.
-Du är så fin min sötnos, och ja vi kommer verkligen träffas snart.

En afterwork middag i stan, eller en spontan vinkväll sådär på fredagskvällen.

Nu sitter jag och väntar på att Kenza och Tyras nya talkshow ska börja. Inte börja som live-börja utan börja som i att ha buffrat klart så jag kan trycka på "play".

Kommer somna med ett stort leende på läpparna ikväll. Dels för samtalet, dels för några sms, dels för en tanke och dels för ett mål som är avklarat.
Sov gott mina fina, puss

Inga kommentarer: