Försöker vänja mig vid tanken av att förstå mig på de kommande livet, för nu är inte ens hoppet kvar. Nu är det på riktigt så att du inte har chansen att sträcka ut dina armar längre. Dom tillhör någon annan, någon som var en bättre själ i dina ögon. Jag önskar dig lycka till.
Vart jag än i världen vänder, står jag här med tomma händer. Längtar efter något som kan rädda mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar