måndag 11 juli 2011

Det är så svårt att förstå, den stress som verkar bo inom så många. Stress gällande drömjobbet, stress gällande samboliv, stress gällande att bli miljonär, stress gällande att lyckas.
Jag tror inte jag är som alla andra, för jag känner ingen stress. Dock börjar jag känna en rastlöshet inom mig, jag vill vidare - ut på nya utmaningar.

Den som säger att allting löser sig är en tänkare som har en sundinställning till livet, den som istället säger att "vi tar det sen" är en person som skjuter upp allting. Jag är en sån som vill ha allt fixat innan jag vågar ta stegen att komma vidare . . . . därför sitter jag här som jag sitter, kvar hemma i mamma och pappas hus.

Ibland skulle jag vilja kunna se in i framtiden, så att jag vet om min magkänsla stämmer. Men oftast hade jag nog blivit ledsen, väldigt ledsen. För tänk så många gånger som jag tänkt "detta är på riktigt" åså blir allt som så många gånger innan. Hjälp mig.

Inga kommentarer: