Lyssna på mig, solen skiner.

Tänk vad ord kan förstöra en hel kropps mentala kapacitet. Hur en människas sätt att behandla känslor kan förstöra en ensam människas vardag. Tänk vad tystnaden säger mycket, tänk vad mycket man på egen hand kan få fram. Genom att bara lyssna på tystnaden och uppfatta de små ljudvågar som kommer till, genom ett krystande, stönande eller gnyande. Tänk vad människan är fantastisk, tänk vad människor påverkar varandra.

Just nu bubblar det av tankar innanför pannbenet på mig, och jag behöver något att göra ständigt och jämnt nu när hjärnans tankefunktion går på högvarv. Sekunderna springer, men timmarna går långsamt. Det är tisdag och jag är ledig. Borde spendera tiden tillsammans med någon som står mig nära, någon av er som betyder något för mig. Istället kryper jag ihop och gosar med mig själv i soffan. Idag är det jag, soffan och min TV som hör ihop. Kan inte se ljuset just för stunden, men snart är jag på gång igen. När allting löst sig och jag fått svar på min fråga.

Vi är nära nu, närmare än vad vi någonsin varit. Och jag vet att du vill, du är bara väldigt dålig på att visa det. Föresten, jag vet vad min brist är och det är att jag inte kan ta order från dig. Jag är inte uppväxt där det varit tvång på att göra som någon säger, inte i den utsträckning som jag just nu skulle behöva vara van med. Skillnaderna gör oss starka, kom ihåg det.