Fånga Dagen

Du tänker alltid att det är en lycka, det där med samhörighet och samboliv. Jag är precis som du, jag tror också att det är så. För vad finns det som kan kännas fel, då en människa älskar dig mer än någon annan. Då en människa offrar sina grabbkvällar för en myskväll med rosenbad och vin på balkongen. -Det är inte riktigt så det funkar, det vet jag också

Ju mer kontakt jag skaffar mig, desto mer förvirrad och fängslad blir jag. Eftersom att allting känns så obeskrivligt bra, trotts att jag vet hur läget är. Du har inte utrymme, du har inte viljan och du har inte känslan. Fast ibland så låter jag mig låtsas ändå, bara för en liten stund. Stutsar omkring med fjärilar i magen, ler sådär fånigt och jag skriver sms där hela förklaringen finns. Jag låtsas att det är du som ringer på lördagsnatten, tisdags lunchen eller på fredagen då jobbveckan är över.

Ibland får man låtsas att allting är så bra som man vill, låta hoppet spela ett spratt. Och efter att jag läste en gamal bekant's blogg så fick jag ett sånt lyckorus inom mig. Det kan gå för alla, och det glädjer mig.