Ideal

Läste Isabella Löwengrip's blogg förut. Hon hade gjort ett inlägg om kroppsideal, jag har ännu en gång shockats över hur jordnära hon är. Till en början tyckte jag att hon var en provocerande fjortisbloggare men för varje dag som går så växer hon i mina ögon. Trotts att hon är känd och har massvis av pengar så står hon med båda benen på jorden. Hon hade aldrig slagit igenom om det inte vore för sin pappa, det är bara att gratulera. Men faktiskt så lever hon inte genom sin pappa längre, hon har utvecklats och kommit långt på egen hand.

Alla når vi framgång genom kontakter, viljor och en stark röst. Vi svenskar måste bli bättre på att ta plats och våga satsa. Att ta ett lån på två miljoner för att starta upp ett företag är för många bara en dröm, men om du kan så ska du satsa. Det enda som kan hända är att det går käpp rätt åt helvete. Som tur är så har vi inte bara en chans att lyckas här i världen. Vi lever i en värld full av möjligheter och en värld full av kunskap. Jag vet att alla blir positiva av att hjälpa andra, mer eller minde. Vi måste våga fråga, inga frågor är dumma nog.

Satt igår kväll och läste igenom massa texter som jag hade skrivit, kom fram till att jag var riktigt nöjd med vissa av dom. Men vad är det som gör att dom bara ligger i en mapp på datorn, där inte någon kan varken läsa eller kommentera dom? Jo för att självkänslan sviker, jag vågar inte stå för att jag tycker om är bra. Och varför skulle någon tycka att det just jag, Sara Louise Danielsson har skrivit är bra? Sandra fick mig att inse att det faktiskt var bra saker, dom behöver självklart arbetas med och utvecklas. Men grunden är bra och min tanke om fortsättningen är också bra. Tanken har aldrig tidigare slagit mig, men faktiskt så har jag idag kommit ett steg längre. Ett steg närmare en dörr som är vidöppen.

Att dela med sig av tankar och värderingar är en gåva.
Ta hand om er, Kram Sara