Vissa stunder i livet så händer det saker som man inte tror. Man tror sig ha förlorat en vän, eller två. Med bittra ögon på verkligheten accepterar man allt mer läget och livet går vidare. Man hittar en ny vardag och en ny rytm i livet. Nya vänner kommer in i bilden och de lite äldre suddas bort. Blir allt suddigare och mindre viktiga i vardagen. Sanningen ligger i ordet viktiga, för egentligen har en vänskap aldrig försvunnit. Den har bara lagt sig och vilat, lånats ut till någon annan. Precis såhär var det för mig, nyligen. Jag har ganska många vänskaper som vilar, men speciellt en har jag saknat och längtat efter. Kanske för att vi kan ha bra resonemang, och för att han är en person som jag ser upp till och vill vara lite som. Inspirerande, duktig och bra.
I dagarna tre har vi pratat och allt fler pusselbitar faller på plats ännu en gång. Jag minns våra planer inför förra sommaren. Det var grillning på holmar, båtturer i Skagerack samt mingel på stora fester i staden. Ingenting blev av, precis som min magkänsla sa mig. Men nu tror jag på en framtid vänskap och jag hoppas att den leder till stormöten. Tillslut kommer jag att hamna i din nya stad, tillsammans hoppas jag kunna få upptäcka den. Du har två års försprång men det gör mig ingenting, jag gillar att lära mig.
Din styrka ligger i att alltid säga vad du tycker. Om jag gör något som inte tilltalar dig så väljer du att antingen sänka blicken och gå vidare utan att hänga med i resonemanget. Eller så väljer du att stampa ifrån och säga hur dina tankar går. Det är en styrka allt fler behöver i detta bistra samhälle vi lever i. För det är just bistert det känns just för stunden. Jag litar på dig och ser upp till dig min sanne vän !
Det är lördag, egentligen borde jag vara ute och svinga med mina höga klackar. Istället har jag valt att sitta hemma. Ingenting är som det var igår, ingenting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar