Ännu en gång blev jag påmind.

Nu har jag gjort det igen, som så många gånger tidigare.
Jag tappar upp vatten, alltid några grader för varmt. Häller i goda oljor och gör så att det skummar rikligt. Suger på karamellen lite extra, så att jag verkligen får längta till att hoppa i det mysiga badet. Runt mig är minst 10 stearinljus tända och allting är så harmoniskt. Den varma vattenångan får ansiktet att svettas och jag lägger mig ner och njuter. Men efter 5-10 minuter så har jag tröttnat.

Så ännu en gång har jag konstaterat att, bada ensam i mitt badkar är ingenting för mig. Dessvärre vet jag inte om det hade blivit bättre med sällskap heller, eftersom karet är lika litet som min kropp plus lite till. Och nu minns jag också varför jag alltid tog med mig massa leksaker in i badkaret när jag var liten och uppfann trampoliner och olika vågmaskiner.. Redan då hatade jag stillhet, varm ånga och ensamma stunder.

Sup och svälj nu är det helg :)