Fånga Dagen

Jag förstår om ni tänker att det är gott att vara hemma i nästan en vecka. Kunna ligga på soffan och kolla på tv, dricka kaffe när suget kommer, sova någon timma då och då, ringa de där samtalen som man aldrig hinner och kanske ta en shoppingtur då och då. Men så är inte fallet när man mer eller mindre lever på värktabletter och ögonen går i kors så fort man sätter sig bekvämt.

Det är inte roligt att gå hemma med inflammation i axeln och skulderbladet, det är faktiskt allt förutom ROLIGT vill jag påstå. Men som tur är så blir jag ompysslad av mamma och pappa. Så bara en sån sak får mig att må lite bättre. Och idag är det faktiskt mer hopp om livet än på tre dagar, framsteg. Dessutom kan jag resa mig upp utan att tårarna forsar och jag behöver inte sitta och vila utan jag kan ligga ner till och med nästan bekvämt.

Vaknade vid 5 och skickade sms till pappa att han fick komma ner med medicin och dricka - sagt och gjort!
Sedan vaknade jag klockan 9 av att mamma kom in med nästa ranson mediciner och lite yoghurt. Men nu får jag klara mig själv fram till 16, då älskade pappa kommer hem igen.

Detta är ett klagoinlägg och det gillar inte jag egentligen. Fast det är en del i min vardag stundvis, och just nu lever jag i en sån bister bubbla tyvärr. 


Sköt om er, och njut av att ni ha friska kroppar!