Jag tror inte alls att allting kommer bli så som jag gått och drömt om att det ska bli. Just nu blir jag glad av att få ett leende, några fina ord eller bara en klapp på kinden. Egentligen nöjer jag mig inte med vad som är min vardag nu, allting känns så annorlunda och långt bort. Längtan har tagit över mitt befinnande och jag tror inte längre att mitt mål är som det till en början var.
Allting vore lättare om sanningen stod i fokus och alla var medvetna om hur tankarna gick. Vi alla har svackor, och just nu bor jag mitt upp i en.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar