Den här dagen kommer jag leva på i evigheter. Först skolan, vilket var tre roliga timmar idag. Sedan åkte jag och en mycket betydande person ner till Grebbestad och fikade på Sjögrens. Vi satt ute på den lilla uteserveringen och åt mat samt pratade i fem timmar. Det är inte ofta jag känner en sån här glad känsla i kroppen, en känsla av att man äntligen hittat tillbaka till den trygga famnen som människan faktiskt bär på. Jag älskar känslan jag bär på nu, tomrummet är uppfyllt och jag trivs jättebra med att vi umgås som bra kompisar igen. Situationen är så sjuk.
Vi pratade om hur våra framtidsplaner ser ut, vart vi vill spendera våra kommande år innan stadga står på tapeten. Och nu är jag mer än säker på hur jag ska spendera dessa år, månader och veckor. Detta kommer bli bra, så sjukt bra. Det spelar ingen roll om jag inte får mitt drömjobb nu den närmsta tiden, jag vet att jag ändå kommer komma dit en vacker dag. Han fick mig att inse det att min personlighet kanske inte passar till mitt drömyrke, vilket mamma också många gånger hjälpt mig att förstå. Jag måste vara mer objektiv för att kunna lyckas inom det. Social kontakt och service är det jag ska inrikta mig på.
Tack för fem underbara timmar, <3.
Jag är glad att den tredje chansen kom, jag är glad att du ser mig med andra ögon nu. Jag är glad att vi kan umgås och ge närhet till varandra. Guld!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar