Fånga Dagen

Konsten att befinna sig där man egentligen är.

Det är en konst att faktiskt kunna njuta av att vara där i livet som man egentligen är. Jag har en tendens att bli stressad över framtiden, rädd att inte hinna med allting som "alla andra" hinner med. Jakten efter att ständigt vara på språng, jakten efter nya upplevelser och nya upptåg jagar mig. Ibland lyckas jag nypa mig i armen och faktiskt stanna upp för att verkligen bejaka stunden jag där och då befinner mig i. Denna jakt som ständigt råder är en jakt efter något som inte ens är viktigt, något som inte ens är något att längta efter. Ibland kan jag längta efter att bli vuxnare, jag kan längta efter ett vardagskaos, jag kan längta efter ett hus i Thailand och jag kan längta efter att vara 45 år och kunna blicka tillbaka på mitt liv som ung. Men i själv verket så är det inte vad jag vill, jag lever ibland utifrån vad andra gör och hur dom vill ha det. Jag är trött på dessa liv som är en dans på rosor, jag är trött på den stress som råder ute i samhället. Rent utav så är jag trött på alla dessa ideal som råder.

Just för tillfället så längtar jag efter att kunna säga att vi är ett VI, jag längtar efter en vardag tillsammans med dig, jag längtar efter att ha semester och kunna göra vad jag vill, jag längtar efter att kunna säga att jag har ett fast jobb och en sak till längtar jag efter - Ett större boende. Det är där jag sätter mitt fokus nu, små men viktiga punkter i livet.
Det kanske räcker, eller ska vi fortsätta att leva utifrån alla andra? Vilka är ens "alla andra?" . Alla är vi individer och låt det synas, det finns inget äpple likt ett annat.