Fånga Dagen

Alla har vi någon gång upplevt känslan av att inte räcka till, känslan av att faktiskt inte vara mer än människa. Vissa dagar önskar jag att det ska ha skett ett under, medan jag slutit mina ögon under nattens djupa sömn. Jag vaknar upp, inser att allting är som vanligt och det tunga klumpen i magen finns kvar. Det hjälpte inte att jag borstade tänderna extra noga, rakade mina ben med min nya rakhyvel, köpte en klänning för flera tusen eller sa Puss till någon jag tycker mycket om. Ingenting hjälpte, inget materiellt.

Allting sitter på insidan, det är inte utsidan som behöver en renovering. Det sitter djupare än så. Jag behöver vända mina ögon in och ut, ta en titt och sedan förbereda mig för en förändring. I morse vaknade jag, med ett huvud bultande likt ett fungerande hjärta, händer svullna som prinskorvar, fötter ömma som bröst och en syn likt grumligt vatten fullt i bös. Jag gnuggade mig i ögonen och insåg att det var mitt allmäntillstånd som inte var som det borde. Jag kände i pannan och den var varm. Försökte få tag i mobilen, men mina händer ville inte greppa. Efter en tid om ungefär två minuter så fick jag tag i den, drog över skärmen och hittade numret till min underbara chef. Ringde men fick inget svar - jag började känna paniken men bestämde mig snabbt för att inse faktum att affären står kvar även om inte jag är där. Fick tillslut gett upp hoppet om att få ett trevligt svar i telefon, jag knåpade ihop ett sms och skickade iväg ut till cyber. Snabbt där efter fick jag ett svar, lika positivt som alltid. Jag la mig tillrätta på vänster sida igen och somnade om, fyra timmar senare vaknade jag - fortfarande lika trött och utslagen.

Ibland nyper jag mig i armen för att förstå att allting är på riktigt, jag är en människa full av kraft och energi. När dagar kommer då energin är borta, kraften är som bortsprungen och glädjen som så ofta lyser i mina ögon är som suddig bris då vill jag gråta. Det är inte jag, mitt liv går ut på att sprida glädje, dela minnen och hjälpa till så fort som någon viftar med sin bruna tass. Jag föddes inte på jorden för att ligga likt ett kolli i min hårda säng, med tecken uppdraget över huvudet och skrika rakt ut i luften om ett glas mjölk. Nej jag ska klara allting själv, jag behöver ingen hjälp från någon annan.
Jag har alltid trott att jag föddes till något mer än en människa, jag inser nu att faktum är annorlunda -