Tiden rinner iväg,

Flytta*Stanna*söka jobb*Njuta*Byta bostad*Vänta till sommaren*Börja plugga*Lämna dom här hemma*Dra utomlands*Värme*kyla.

Jag är så förvirrad, vad vill jag göra med mitt sabbatsår som nu har fått över halvtid? Ska jag ha ett eller två sabbatsår? Vad vill jag göra till hösten? Är det jobb som gäller eller att plugga till socionom,psykolog eller kurator? Ska jag plugga på distans eller vill jag flytta till en studentstad och leva det livet?

Ganska ofta önskar jag att jag hade en tvilling som ville samma saker som jag, men som var så mycket mer drivande än vad jag är. En som tog med mig ut på äventyr, en som fixade allt. För som det ser ut nu så är jag alldeles för kluven för att våga ta något beslut. Tror dock att det lutar mot en månad i värmen, umgås med mina underbaringar innan dom åker åt olika håll, jobb fram till hösten och sedan flytta till någon rolig stad. Men hur ska jag kunna veta att det är vad jag vill? Tänk om allting ändrar sig, är det då ett misslyckande eller bara ett snedsteg i planeringen?
Jag antar att jag måste passa på att hitta på saker nu, medan jag inte har någon pojkvän, barn eller en familj som är påväg att dö.

Friheten skrämmer mig samtidigt som den faktiskt är det bästa jag upplevt.
Tänk att jag har längtat efter detta året sålänge jag kan minnas, och nu sitter jag hemma i soffan och väntar på att mirakel ska ske så att jag vågar hitta på något. Jag är fan hopplös och aldrig helt nöjd med tillvaron. Bryt isen, släpp mig fri och låt monsterna svälta.

Sköt om er,