Sitter nere på rummet med ansiktsmask, vilken konstig känsla det är. Vänjer mig aldrig vid hur torrt det blir. Man kan varken prata, le eller göra någon grimas. Haha, hoppas pappa kommer ner snart så jag kan skrämma honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar