I takt med att trädens knoppar brister, så blommar också vi. Det är precis som att vi fått gödning tidigare men det är inte fören nu vi verkligen tar upp tillskottet och lever de liv som vi alltid velat leva. Vi går långa promenader, vi fikar i solen, vi tar ledigt några dagar bara för att det är skönt, vi njuter på kvällarna framför en grill, vi lägger upp planer inför i sommar och framförallt så låter vi kärleken spira.
Jag älskar våren och ännu mer älskar jag att några av mina fina flickor kommer hem nu i dagarna. Och Linnéa, ja hon är då redan hemma så henne ska jag underhållas av senare idag. Det är nu jag känner igen Sara Danielsson igen, tack våren du räddade mig.
Sköt om er nu och skratta tills skrattet tar slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar